Tillbaka igen...
 
 
Opps   hej igen om ni är kvar ...

Var ett tag sen jag skrev,  kan inte skylla på så mycket mer än att jag inte haft något att skriva och tillföra. Känns som om jag skrev samma vecka efter vecka... upprepningar... sprang runt i ett ekorrhjul...
Försökte leva upp till andras förväntar om glada, roliga och charmiga  Camilla   medan jag själv kände mig trött,  eländig,  ensam, arg som en T Rex....  Många tankar som rullat och malt i huvudet.... Var är jag?  Vad vill jag? Hur tänker jag??
Här är jag igen   nästan som mitt vanliga jag  om det finns något som är vanligt.
Går i terapi med mig själv just nu... ransakat mig själv....gått igenom mitt arkiv, städat undan alla lik.... plockat bort människor ur mitt liv som inte tillför något tillbaka...


Mycket på jobb, logistik och strukturer som ska fungera, nya plattformar som ska användas,  "gammalt material" som inte är relevant ,stämmer eller så fattas det.... där kommer barnen i kläm...
Börjar komma ifatt ...
Vill ju bara att att ska fungera och flyta. 
Har höga krav på verksamheten och kollegor.   Förlåt....till er som drabbats ❤

På kärleksfronten ja.... Vart är jag där....? Träffar kanske någon men är reserverad.... Vågar jag??? Är det rätt??? Slösar jag bara på hans tid?? Min tid?? Är jag redo??

Kan fortfarande komma på mig själv att jag saknar någon speciell som jag suddat ut... jäkla pucko... men han hade en plats i mitt hjärta och har det nog fortfarande .....  Han fick iallafall mitt hjärta att fungera ❤ igen.  
Kan nån säga när det här tar slut?
Innan hösten kommer
Innan isarna fryser till
Innan vårеns sista dag
Innan sommarns första bad?


Hur har jag det då egentligen??
Helt underbart egentligen,  underbart i all misär....
Omgiven av underbara vänner, nya som gamla..
Ett underbart jobb som jag trivs med
Mina egna underbara barn som det går bra för
Ska göra den där ögon operation som jag velat göra men inte vågat.  Blir av på måndag förmiddag... nervös.... velig.... rädd...👁👁💉😱
Så nu ska jag slippa linser, glasögon och eventuell grå starr det ska bli så skönt att bara vakna och se ordentligt...längtar... och när det är bra ska jag ta itu med andra saker  en bit i taget
Saknar pusselbiten  men där ligger mycket hos mig själv...  byggt en mur runt mig själv och mitt inre  för att skydda allting därinne jag är rädd att gå sönder igen...


Tar en dag i taget  tar det som det kommer  Jag kan riva alla hinder om jag bara våga tro på det ...
Jag har ett liv och det är kort, det ska inte slarvas bort....nu ska jag göra det jag vill oavsett vad andra tycker och tänker....
Finns väl ingen instruktionsbok för livet???
Dessutom har jag hunnit bli ett år äldre, klokare och mer erfarenheter, ett och annat grått strå och en rynka här och där  men det spelar ingen större roll.

I'm back......💪

Och nä det blir inga bilder idag..


 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress